måndag 28 oktober 2013

Nu har det hänt igen...

Nu har det hänt igen, i helgen hade vi besök av Henriks föräldrar som hjälpte till med golvläggningen Alice var ute i hundgården den mesta tiden så hon behövde inte utsättas för det stressiga hälsandet.
Men hon hörde deras röster och av till och med det blev hon jätteuppstressad och var nervös och stirrig på promenaderna. Hon ville inte ens leka eller ta godis i början efter en bra stunds promenad fick jag lite kontakt med henne och då körde vi lite leta godis övningar som hon älskar.

När vi kom hem igen och ser besöket på håll börjar hon flåsa och skaka, jag går tillbaka med henne till hundgården där hon får ett tuggben. När besöket åkt och vi tar in henne igen inser hon snart att ingen är kvar hos oss och hon lugnar sedan ner sig. Vi hinner precis lägga oss och somna när det drar igång, vi vaknar av att hon piper och flåsar och vill gå ut, väl ute sätter hon sig precis utanför dörren och bajsar diarré. Sen var det igång vi gick skiftgång den natten för att ta ut henne när hon behövde bajsa eller kräkas galla.
Min stackars lilla hund!!!
Känner mig så hjälplös, vad ska jag göra? Hur ska jag få bort hennes stress?

Dagen efter hade jag anmält oss till en lydnadstävling (innan jag visste om att vi skulle få besök) hon var inte alls sig själv, helt paralyserad och okontaktbar.
När vi kom hem gick hon direkt in och sov hela dagen.

Hon har så extremt mycket förväntningar på allt som ska hända när det kommer någon och det blir ännu värre om hon får vara med oss och hälsa. Jag är medveten om att vi har gjort helt fel när vi låtit besöket gå fram och hälsa och stressa upp henne varje gång det kom någon. När hon var lite kunde hon ligga snällt i sin bädd och vifta lite på svansen när det kom någon när de då inte gick fram till henne så låg hon snäll kvar tills hon somna. Men när besöket slutligen hade tjatat till sig att få hälsa "nu när hon ligger så snällt" var det igång igen, då hade hon svårare att lugna ner sig efter allt hälsande.
Det är så himla tråkigt att hon ska behöva lida och må såhär dåligt!

fredag 11 oktober 2013

Mycket tänkvärt!

Tänkvärda senarion från vardagen!
Hundar är INTE människor.
Det är fest hemma i bostaden. Alla dansar och har kul – hunden ligger ute i hundgården alldeles för sig självt!
Om det är fest hemma, och jag blir inlåst i ett utrymme där jag inte kan delta på festen, då mår jag dåligt.
Men sannolikt är det så att hunden mår alldeles utmärkt av detta. Betydligt bättre än att vara inne på en fest där hundens stressnivå blir hög.
Jag gillar mat, jag är lite överviktig. Min hund gillar oxå mat och därför sitter vi på kvällarna och äter lite smått och gott tillsammans. Visserligen är min hund oxå lite tjock, men hunden mår bra precis som jag själv.
Att en hund är överviktig gör inte att en hund mår bra. Tvärtom oavsett vad vissa ägare påstår så är det dåligt för hunden. Du förkortar hundens liv.
Om min vän/familj sitter och äter men jag får inget, det skulle jag må ganska dåligt av. Men om du funderar en stund över hur hundar är mot varandra så inser man snart att hundar i flock mycket sällan frivilligt delar med sig av det goda hunden funnit eller fått.
Dessa känslor finns inte hos hundar.

Då jag går till veterinären blir min hund orolig och vill sitta uppe i mitt knä. Självklart får den då det eftersom den är rädd.
Om jag går till läkaren med min son och min son är orolig för detta, så får han givetvis sitta i mitt knä. Då vi människor får stöd och känner kärlek genom att vara nära, mår vi bra.
Men om en hund är orolig/rädd och vi gör samma sak med den, då gör vi hunden bara mer orolig.
Ditt ledarskap som i detta fall kan handla om att vara stark, att visa vägen, att visa att detta inte är något farligt är då helt borta.
Genom att ta upp hunden i knät i dessa situationer sänder du ut signaler – Jag är oxå orolig, nu är vi två som tycker detta är läskigt.