Idag debuterade vi på vår första lydnadstävling på Örebro hundsällskap brukshundsklubb. Jag har kännt de senaste veckorna att Alice inte riktigt har varit sig själv efter skendräcktigheten och löpet. Nu är hon inne i en ego-fas när det viktigaste är att hon får sin vilja fram och att mattes/husses vilja ska ske. Det gäller att göra så mycket tvärt emot man bara kan, gärna dra i koppel och strunta i inkallning också då mår lilla Alice bra.
Senaste tidens MH räddningsdag, spårande och vallanlsgstest har boostat hennes ego och självsäkerhet extra mycket.
Så tillbaka till dagen tävling...
Vi börjar tävlingsdagen med med vanliga kiss promenaden på klubben, sen får matte gå in i klubbstugan för info. Där ska startordningen lottas ut, jag tänker (och ber) bara vin inte får börja då dör jag jag hatar att börja jag vet inte hur man gör jag måste se några innan och se hur dom gör för att kunna härmas lite.
Alla får i tur och ordning gå fram och ta en kortleks ask märkt med startnummer på undersidan det är tre kvar när jag går fram jag tar den som känns som ett högt tal, sen tror jag att jag ska svimma, det står en stor tydlig ETTA! Skrockfull som jag är (i tävlingssammanhang) tänker jag: nu är det kört!
Tävlingen startar med platsliggande, vi är in först. Alice är glad och pigg på allt annat än att gå fint. Efter ett tydligt "Fot" intar hon sin position och går med. Fördelen med startnummer ett är att man bara har en hund bredvid tänker jag för att se det lite positivt.
När vi ska lägga ner hundarna blir Alice lite tveksam, gräset var dyngblött och geggigt och hon tittar på mig med sina stora bruna ögon och vädjar, - måste jag verkligen.
Jag ger ett till kommando och då lägger hon sig med ett litet grymt, hon ligger helt still och fint precis som vi tränat så mycket. Sen hör jag ett litet pip, och inser snabbt att det där är ett mycket välbekant näs-pip. Jag tänker Shit snart gör hon nått, medans mitt hjärta håller på att hoppa ur bröstet ber jag åter igen " snälla snälla ligg kvar bara en enda minut till" sen hör jag "förare återgår" och min puls saktar långsamt ner. Duktig liten skrutt som låg så stilla och fint medan matte nästan dog i hjärtinfarkt. Betyg 7 med anmärkning "läggandet & gnäll"
Nu var vår första skräck över nu kommer det spännande, allt kan hända när det gäller vår Alice.
Vi går återigen in på plan, nu går hon jättefint i rätt position och ser mycket förväntansfull ut, det gör mig glad.
Tandvisningen gick bra, betyg 10 = ännu gladare matte
Linförigheten gick bra med tanke på omständigheterna (blött gräs och massa lukter) hon följde fint satt bra vid halterna men var lite seg i starterna, jag han ta nästan ett steg innan hon reste sig, efter massa vanlig marsch säger tävlinsledaren " språng marsch" och Alice tänder till och galopperar snett framför vilket ger oss ett "tränger" men betyget blev en 6:a.
Läggandet gick inte riktigt som jag hade tänkt för Alice kände för att göra ett klockrent ställande så där fick vi en stor fet nolla, matte borde ha tagit ett dubbelkommando men det vet vi till nästa gång.
Inkallandet gick bra, i ställandet tog hon några steg och jag sneglar bakåt av ren vana för att se om hon gör rätt. Det gav oss en 8:a.
Sen var det dax för apportering, hon sitter tar apporten på mitt felaktiga kommando (varsågod) hon ser jätteglad ut kollar på mig och spottar ut apporten och undrar varför mattes glada ansiktsuttryck helt plötsligt försvinner. Och så var det hopp över hindret, Alice sitter och jag går runt hindret och ropar "hopp" hon flyger upp hoppar över hindret och sätter i bakbenet, det har hon aldrig gjort förut men men surt var det, det som hon alltid gör så bra. Tror det berodde på att jag satte henne för nära hindret så det ska jag komma ihåg till näste gång.
Platsliggande 7 (28)
Tandvisning 10 (10)
Linförighet 6 (24)
Läggande 0
Inkallande 9 (18)
Ställande 8 (24)
Apportering 5 (5)
Hopp över hinder 0
Summa 115 3:e pris och en 6:e placering
Matte var mycket nöjd med dagen prestation, inte illa pinkat! Min duktiga lilla skrutt skötte sig fint mellan momenten, nosade inget och lydde fint. Sen får matte skylla sig själv när hon hittar på massa knas och säger fel. Nästa gång ska vi träna på våra missar och komma igen som det lilla envisa team vi är.
Senaste tidens MH räddningsdag, spårande och vallanlsgstest har boostat hennes ego och självsäkerhet extra mycket.
Så tillbaka till dagen tävling...
Vi börjar tävlingsdagen med med vanliga kiss promenaden på klubben, sen får matte gå in i klubbstugan för info. Där ska startordningen lottas ut, jag tänker (och ber) bara vin inte får börja då dör jag jag hatar att börja jag vet inte hur man gör jag måste se några innan och se hur dom gör för att kunna härmas lite.
Alla får i tur och ordning gå fram och ta en kortleks ask märkt med startnummer på undersidan det är tre kvar när jag går fram jag tar den som känns som ett högt tal, sen tror jag att jag ska svimma, det står en stor tydlig ETTA! Skrockfull som jag är (i tävlingssammanhang) tänker jag: nu är det kört!
Tävlingen startar med platsliggande, vi är in först. Alice är glad och pigg på allt annat än att gå fint. Efter ett tydligt "Fot" intar hon sin position och går med. Fördelen med startnummer ett är att man bara har en hund bredvid tänker jag för att se det lite positivt.
När vi ska lägga ner hundarna blir Alice lite tveksam, gräset var dyngblött och geggigt och hon tittar på mig med sina stora bruna ögon och vädjar, - måste jag verkligen.
Jag ger ett till kommando och då lägger hon sig med ett litet grymt, hon ligger helt still och fint precis som vi tränat så mycket. Sen hör jag ett litet pip, och inser snabbt att det där är ett mycket välbekant näs-pip. Jag tänker Shit snart gör hon nått, medans mitt hjärta håller på att hoppa ur bröstet ber jag åter igen " snälla snälla ligg kvar bara en enda minut till" sen hör jag "förare återgår" och min puls saktar långsamt ner. Duktig liten skrutt som låg så stilla och fint medan matte nästan dog i hjärtinfarkt. Betyg 7 med anmärkning "läggandet & gnäll"
Nu var vår första skräck över nu kommer det spännande, allt kan hända när det gäller vår Alice.
Vi går återigen in på plan, nu går hon jättefint i rätt position och ser mycket förväntansfull ut, det gör mig glad.
Tandvisningen gick bra, betyg 10 = ännu gladare matte
Linförigheten gick bra med tanke på omständigheterna (blött gräs och massa lukter) hon följde fint satt bra vid halterna men var lite seg i starterna, jag han ta nästan ett steg innan hon reste sig, efter massa vanlig marsch säger tävlinsledaren " språng marsch" och Alice tänder till och galopperar snett framför vilket ger oss ett "tränger" men betyget blev en 6:a.
Läggandet gick inte riktigt som jag hade tänkt för Alice kände för att göra ett klockrent ställande så där fick vi en stor fet nolla, matte borde ha tagit ett dubbelkommando men det vet vi till nästa gång.
Inkallandet gick bra, i ställandet tog hon några steg och jag sneglar bakåt av ren vana för att se om hon gör rätt. Det gav oss en 8:a.
Sen var det dax för apportering, hon sitter tar apporten på mitt felaktiga kommando (varsågod) hon ser jätteglad ut kollar på mig och spottar ut apporten och undrar varför mattes glada ansiktsuttryck helt plötsligt försvinner. Och så var det hopp över hindret, Alice sitter och jag går runt hindret och ropar "hopp" hon flyger upp hoppar över hindret och sätter i bakbenet, det har hon aldrig gjort förut men men surt var det, det som hon alltid gör så bra. Tror det berodde på att jag satte henne för nära hindret så det ska jag komma ihåg till näste gång.
Platsliggande 7 (28)
Tandvisning 10 (10)
Linförighet 6 (24)
Läggande 0
Inkallande 9 (18)
Ställande 8 (24)
Apportering 5 (5)
Hopp över hinder 0
Summa 115 3:e pris och en 6:e placering
Matte var mycket nöjd med dagen prestation, inte illa pinkat! Min duktiga lilla skrutt skötte sig fint mellan momenten, nosade inget och lydde fint. Sen får matte skylla sig själv när hon hittar på massa knas och säger fel. Nästa gång ska vi träna på våra missar och komma igen som det lilla envisa team vi är.
