Var på träning här om kvällen med Alice det gick jättebra hon var väldigt samarbetsvillig och stressade inte alls upp sig trotts att vi var många hundar där. Vi tränade mycket på platsliggning kontakt och mycket "hälsnings träning" blev det men hon skötte sig utmärkt. Känns toppen för nu kan vi fokusera på att träna och aktivera med sånt vi båda tycker är roligt igen.
Jag upplever att hon sen kastreringen verkar lite mer lugn men har en större vilja och motivation att lära sig nya saker.
Klickerträningen har blivit hennes nya favorit, perfekt under en regnig höst när jag inte orkar vara lika aktiv längre.
Jag tycker att det känns som att vi är på rätt väg och det märks inte minst på Alice som verkar trots allt må bättre. Vi har varit i kontakt med den bästa instruktören vi kunde hitta som passar oss perfekt och vi har valt att följa hennes råd. Sen har jag insett att många har åsikter om hur man uppfostrar och tränar sin hund, alla andra vet bäst vad som funkar för min hund och även okunnigt folk som till och med aldrig själv haft hund eller har hund som aldrig får arbeta på det sett den är framavlad för eller den stimulans den förtjänar. Det anser jag är mer djurplågeri!
Jag är elak eftersom jag aldrig låter min hund göra något, den får aldrig mat och jag har så höga krav på den och den får inte hälsa på besök.
Vilken rätt har dessa personer att döma mig?
Varför ska jag må dåligt över detta och ha dåligt samvete när hundexperter och de som har goda hundkunskaper gång på gång råder mig till detta och både vi och hunden mår bäst av det.
Jag önskar och hoppas att folk kan acceptera detta och respektera mig och mitt val, eftersom det blir otroligt påfrestande för oss att behöva ta all negativ kritik och höra allas åsikter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar